Genom att tänka annorlunda skapar vi oss själva på nytt, utan att acceptera redan färdiga , godtagna värden och antaganden. Vi upplöser den allmänna meningen och vilka vi är i syfte att bli.
Claire Colebrook ur Gilles Deleuze - En introduktion
Igår visades ett reportage om Kina på Dokument inifrån som heter Den stora utmaningen, och det är verkligen en stor utmaning som vi har framför oss. Hur skall vi hantera Kina? Är de ett hot eller en tillgång? Jag tänker på föreläsningen som Hans Rosling hade på Cirkus där har refererade till 'kvinnan från Halland' som tyckte att de var ju så många därborta, därför är det deras jobb att ta tag i befolkningsfrågorna och klimatproblemen.
Ja, de har onekligen en stor tillverkningsindustri där. Och inte bara där, hela Asien har tagit över stora delar av vår traditionella industri. Volvo, Atlas Copco och SKF expanderar kraftigt i Asien, samtidigt som inte så många jobb skapas här. Men det var något som Victor Norman tyckte vi kunde vara glada för, det innebär att vi får deras produkter billigare, samtidigt som vi kan fokusera på det som vi är bra på. Men vad är det egentligen?
Enligt Victor Norman kommer de länder överleva som i framtiden klarar av att ställa om från ett traditionellt industrisamhälle till ett mer kunskapsintensivt producerade samhälle. Och hur förbereder vi oss för detta? Hur förbereder vi våra ungdomar för de monumentala förändringar vi står inför, hur rustar vi dem med en så spännande uppsättning färdigheter att de klarar av att orientera sig i den framtid som vi inte ens känner till?
Enligt programmet är det ingen enkel uppgift, vi pratar traditionella ingenjörer, kreatörer och innovatörer med traditionella färdigheter men som måste ha förmågan att applicera dem i helt nya situationer. Tänk er en ingenjör som tidigare kanske har klarat sig rätt bra med en enkel uppsättning verktyg, då den levt i sin traditionella ingenjörsbubbla. Men jag tror framtiden ställer helt nya krav på en anpassningsförmåga samt en känsla för konst och arkitektur, hög social förmåga och språkkunskaper för att verka i ett globalt samhälle, samt en kreativ ådra som kan korsbefrukta yrket med nya impulser.
Stefan Pålsson skriver så här på Omvärldsbloggen:
Forskare och analytiker lyfter ofta fram behovet av att tänka om och tänka nytt i dessa tider av snabba förändringar.
Han fortsätter:
Will Richardson, tidigare lärare som numera arbetar med pedagogisk utveckling,intervjuades i början av veckan av Education Week om sin syn på lärares roll och ansvar för att förbereda eleverna inför vuxenlivet i morgondagens samhälle. Han menar att skolan måste förändra sitt perspektiv på undervisning och lärande i grunden, men det kräver att lärarna driver på och möjliggör utvecklingen. Det förutsätter i sin tur att lärarna följer med och lär sig hantera de nya digitala medierna och de förändringar som de innebär. Annars kan de ju inte ge barn och ungdomar den hjälp och den vägledning som de behöver.
Världens beslutsfattare, skolledare, lärare och elever står inför en rejäl utmaning.
Vi söker alltså dynamiska personer som kan leva och verka i den skärningspunkt och zon som jag skissat på. Det enda vi vet är att det inte kommer bli som vi tror. Men bara för att framtiden är oviss innebär inte att vi kan sitta stilla!
Enligt programmet är det ingen enkel uppgift, vi pratar traditionella ingenjörer, kreatörer och innovatörer med traditionella färdigheter men som måste ha förmågan att applicera dem i helt nya situationer. Tänk er en ingenjör som tidigare kanske har klarat sig rätt bra med en enkel uppsättning verktyg, då den levt i sin traditionella ingenjörsbubbla. Men jag tror framtiden ställer helt nya krav på en anpassningsförmåga samt en känsla för konst och arkitektur, hög social förmåga och språkkunskaper för att verka i ett globalt samhälle, samt en kreativ ådra som kan korsbefrukta yrket med nya impulser.
