Vem börjar man med om man vi få till stånd en förändring, läraren eller eleven? Vem är mest förändringsbenägen egentligen, den
digitala infödingen eller en klassiskt skolad lärare?
Efter att ha jobbat i snart två år på Nacka gymnasium kan jag skönja stora förändringar vid horisonten, men den kom inte riktigt den väg som jag trodde och förändringsarbetet liknar inte heller det som jag förutspådde.
En bakgrund:
Nacka gymnasium har nästan 2000 elever, ca. 150 lärare och vi spenderar lite över en miljon på läromedel varje år. Vi har tre enheter och denna summa är fördelad lite olika över enheterna, och på lite olika medietyper. Främst består kostnadsposten av den klassiska läroboken, som uppdateras titt som tätt av läromedelsbolagen, och av gammal vana byts den då ut av skolan. De flesta lärare brukar säga att det är skönt att ha en bok, även om de inte alltid använder den.
1.000.000
För mig klingar ordet
en miljon lite magiskt, det är förknippat med mycket pengar. Pengar som man borde ta hand om, pengar som man borde se till att de investeras i något bra, pengar som på ena eller andra sättet skall göra att undervisningen blir bättre. Denna magiska summa har blivit ett mål för mig att jobba mot, jag skall omfördela denna summa från läromedel till något annat. Läromedelsföretagen skall i framtiden verkligen få jobba för den här slanten.
1.000.000
Samtidigt som jag läser Stefan Pålssons underbara artikel om
New millenia learners och Matteus effekten, kommer Sydsvenskans Peter Gärdenfors med artikeln
Skolans struktur tar kål på elevernas motivation och under tiden hamrar Twitter på med meddelanden om kollaborativt arbete och
Jeff Jarvis provocerar på TEDx. Hur kan vi förändra synsättet på lärandet och läraren? Kan skolan överbrygga den klyfta som framträder i samhället mellan dem som har en verktyg för att förstå, hantera och söka sig rätt i en alltmer komplex samhälls- och världsbild och de som passivt står och tittar på? Och nu pratar vi inte Voicethread, utan mer grundläggande frågor kring ett källkritiskt förhållande till information och hur man som medborgare kan komma till tals och få till stånd förändringar. Vad händer om vi utgår från biblioteket, denna klassiska institution, och använder bibblan som katalysator för att involvera lärare och elever i en gemensam bildningsresa på en global nivå? Går det? Får man tänka så?
Jag vet inte! Men jag måste försöka, och jag hoppas att de gamla läromedelsföretagen läser det här, för jag utmanar er! Jag kommer att verka för att denna säck pengar hamnar någon annanstans, gärna då hos företag som vill/vågar tänka nytt såsom
DN skola eller på resurser för att göra egna läromedel via t ex
Wikibooks. Något jag vet är att Nacka gymnasiums fick ett tillskott av energi med min kollega
Elisabet Brandberg. Biblioteket genomgår just nu en transformation från anonym plats till något nytt och fräscht som har framtiden för sig,
och det kan bli just den språngbräda som jag behöver!
Vi har två ambitiösa projekt på gång, där vårt nya bibliotek med personal kommer vara centralt. Dels kommer eleverna i allt större utsträckning att tillsammans med lärare och andra kunskapsarbetare skriva sina egna läromedel. Dessa kommer vi sedan att lägga ut på nätet och jag hoppas att fler skolor vill involvera sig i de här projekten, uppdatera sidorna och hålla materialet levande. Det andra projektet är att involvera fler lärare och elever i Wikipedia. Tre lärare är rekryterade och jag hoppas på att fler startar nästa läsår. För om eleverna nu redan är där, varför då inte gå in och se till att artiklarna också håller den kvalitet som man önskar?
Tänk om fler skolor och bibliotek mer aktivt skulle hjälpa till och samla all världens kunskap på nätet, vilket projekt, vilket bibliotek, vilken skola! Då kan man börja prata skola och bibliotek för framtiden. Att inte stå vid sidan av utan aktivt ge sig in i kunskapsbyggandet och ge våra elever samma förutsättningar att bygga en kunskapsgrund att stå på, ett fundament av källkritik, informationssökning och aktivt medlemskap i en global kunskapsrörelse. Eller som Stefan Pålsson beskriver
matteuseffekten:
Den som redan har god tillgång på socialt och kulturellt kapital kan alltså använda det som grund för att skaffa sig mer. Merton kallade detta för matteuseffekten efter kapitel 25 vers 29 i Matteusevangeliet: "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har."
Viktiga förändringarna är på väg och just nu ser det ut som om lärarna och eleverna går hand i hand mot framtiden. Men frågan är vilka kunskapsföretag som vill följa med oss på resan och möta oss i våra ambitioner och utmaningar för framtiden, för jag har ännu inte blivit kontaktad av någon läromedelsrepresentant på Twitter.
