måndag 30 maj 2011

Gästkribent Michaela Swartling skriver om teknikutveckling

Efter två mycket intressanta och givande dagar på Framtidens lärande har jag med hjälp av olika intervjuer med både civila och ”insatta” kommit fram till hur skolan bör förändras, och åt vilket håll utvecklingen enligt mig ska gå. Vad man ska fokusera på, varför/varför inte etc.


Att teknikutvecklingen har nått skolorna är ju inte precis någon nyhet. Skolorna satsar mer och mer på en datorbunden och mer teknisk utbildningsform än tidigare. Detta anses som en stor fördel enligt många inkl. mig själv, men samtidigt finns det mindre bra saker med detta. Ungdomar som precis får en ny teknisk produkt, ex. en iPad eller en smartphone, tycker så klart att det är väldigt kul då det är en nyhet som alla kanske inte har, någonting man får visa upp och utforska för att produkten sedan ska bli ens bästa vän. Felet med detta är att det tar uppmärksamhet och koncentration från lektioner då man går in i sin egna lilla värld. Det är just denna lilla värld som är så farlig, denna lilla men otroligt stora värld kallad… Internet, en värld fylld av internationella relationer, nyheter, nederlag, miljontals fakta och…. Sociala medier, där den största av dem alla är ack så välkända Facebook.
Sociala medier i sig anser jag är en bra tillgång som hjälpmedel med studier om det används på rätt sätt. Med rätt sätt menar jag som undervisningsstöd där man inte sitter och t.ex. kollar på bilder från kompisens fest förra helgen. Bortser man från alla sånna saker som tar koncentrationen så är sociala medier ett otroligt hjälpmedel för att lyckas med studierna. Ett ganska öppet och välkänt exempel är att användningen leder till större kontaktnät och man kan byta erfarenheter internationellt. På så sätt kan man få kontakt med en ”riktig” person som är insatt, kanske till och med specialist inom ett visst ämne till skillnad från att bara läsa ren fakta om samma ämne i en bok. Nu säger jag inte att detta är fel, verkligen inte, men ibland kan det kanske leda till bättre resultat som baserats på en större motivation som i sin tur baserats på kontakt med en ”riktig” person t.ex. via en skypekonferense. Men som jag sa nyss så är det definitivt inte fel att sätta en bok framför näsan på eleverna, undervisningen måste varieras mellan datorer och ”vanlig, traditionell” form. Lägger man inte en viss tyngd på de estetiska ämnena utan låter dem rinna ut i sanden är det lätt att den sociala vardagskompetensen som används ute i samhället försvinner eller i alla fall påverkas riktigt negativt. Vi vet alla hur stort problem det är med nätmobbning, och får vi det problemet bort från internet och ut i samhället har vi ett allvarligt problem. För att förhindra detta anser jag att man ska lägga mer vikt på de estetiska ämnena för att på så sätt trycka mer på den sociala biten.Vi är alla mycket medvetna om hur lätt det är att skriva saker på internet som man inte menar, som man inte hade vågat säga vid ett möte med personen ”face to face”. Det är just det vi måste ändra på, vi måste tillsammans försöka få internet att bli samma plattform som används i dagsläget till ett vanligt vardagligt möte.
Mer digital kompetens måste vägas in i undervisningen snarast på grund av den kraftiga tekniska utvecklingen som går i en rasande fart. En liten flicka på 4 år kan liksom en man på dryga 80 handskas med en iPad. Man börjar förstå hur enkelt allting egentligen är uppbyggt. Dessa två personer kanske inte handskas med den på rätt sätt, men de behärskar den och kommer in i teknikanvändandet. Jag skrev att de inte använder den på rätt sätt, det kanske de visst gör. Enligt de är det rätt sätt för dem vet inget annat sätt. Vi andra tycker att de använder den på fel sätt och många ställer sig frågan varför en 80 årig man ska ha en iPad liksom en 4 årig liten flicka, vad ska de med en iPad till? Vi anser att de använder den på fel sätt för att vi vet att det inte finns några begränsningar, vi vet vilka oändliga möjligheter det finns så fort Internet är inblandat, det vet inte dessa två personer. De kanske inte ens ska använda den som ett Internet-verktyg. Den här 4 åriga flickan kanske ska använda sin för att se på film eller spela spel medan 80 åringen kanske ska använda den för att läsa böcker, ta hjälp av barnbarnen för att ladda ner böcker och sedan läsa dem digitalt, fiffigt! Det är då vi ställer oss frågan jag nämnde nyss. När vi ställer oss den frågan kan vi genast ställa oss motfrågan: Ja men varför ska inte de få använda den till det de är vana vid, till det de tycker är kul? Det är samma sak som datoranvändandet i skolan. Varför ska inte vi elever få använda datorer i skolan när så gott som alla yrken använder sig av datorer på ett eller annat sätt? Kan t.ex. en vuxen person arbeta utan dator i en vecka? Svaret är ganska självklart nej. Näe så varför ska då vi påverkas av detta? Ska vi bli behandlade på annat sätt bara för att vi inte är färdigutbildade? Det är ju vi elever som är framtiden, vi är den blivande arbetskraften, vi måste bli förberedda om vad som komma skall..

För att gå tillbaka till den 4 åriga flickan och den 80 åriga mannen. Det är exakt samma sak i detta fall. Dessa två personer har helt olika livsstilar och helt olika användningsområden men det klart att de måste få använda en iPad om de vill det. Det enda man måste ta ställning till är egentligen hur den kommer att påverka en själv och hur man kan utnyttja den utifrån sina egna behov på rätt sätt, det vill säga, lite mer än att bara köpa en iPad eller smartphone för att det är nytt och coolt. Där har vi det igen – nyhetens behag.
En annan faktor till att digital kompetens måste vägas in i undervisningen är därför att en stor andel av personalen idag blir lärd av eleverna. För att vi ska kunna hålla samma mått med den tidigare nämna 4 åringen när hon är i våran ålder och vi är vuxna så måste vi bredda våran digitala kompetens. Vi hade inte iPads när vi var 4a men vi klarar oss bra i dagens samhälle. Frågan är bara, kommer vi att klara oss utifrån våra nuvarande kunskaper om 15 år? När den lilla flickan inte är så liten längre, när hon är som mest insatt i tekniken och dess möjligheter, kommer vi att klara oss då? Idag är lärares största rädsla duktigare elever än en själv -ytterligare en liten detalj till varför digital kompetens är så oerhört viktigt.
Men så klart ska samma villkor gälla för alla. Bara för att jag bor i Stockholm ska inte jag ha tillgång till en studierelaterad dator om inte en elev i Norrköping eller Luleå har samma förutsättningar. Annars är det ju bara storstadsmänniskor som kommer att lyckas.. En person som bor och pluggar i Stockholm ska ha samma förutsättning för att lyckas i framtiden som en person som lever och pluggar i Jokkmokk. Det kanske inte är deras val att de har hamnat där lika lite som att det är mitt val att jag har hamnat här så varför ska vi då behandlas på olika sätt när vi har exakt samma förutsättningar med en dator.
Mina avslutande ord blir följande:
Teknik är en stor och avancerad faktor om den används på rätt sätt. Tänk på det!


Det var allt för mig denna gång! :)
och tack så mycket Pelle för att jag fick våldgästa din blogg, det var kuuul :)

Glad sommar!


Hälsningar,

onsdag 25 maj 2011

Elevernas redovisning av Facebook i skolan med hjälp av #QR - #Skolankanstreama


Här kommer min rapport från Framtidens Lärande 2011. 'Bambusig' som jag är så spelade jag in en liten film istället... inte optimalt som rapport kanske, men ack så roligt! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om vad eleverna lärt sig, eller spela in en långfilm (inte så tokigt egentligen) men jag begränsade mig till några punkter bara. Det jag kommer göra vid terminsslut är att lyfta fram några av elevbloggarna så att eleverna själva kan få tala om sitt lärande och vad de fick ut av konferensen.

Och för övrigt tycker jag att skolan kan streama... #skolankanstrema

ps. notera att eleverna använder sina hörlurar som mikrofoner något som de måste ha snappat upp från SocialVideo. *Guldstjärnor till SI1*




Undersökningen: Mobbning & facerapes


Undersökningen: Distraktion



Undersökningen: Lärare & elev på Facebook

tisdag 24 maj 2011

Game on! 3D-spel som projektarbete


I helgen var det Game is on-Geek Girl Meetup (Bambusersändningen). En konferens där temat var Social business, Creative technology och deras öppna spår Just epic. Så här skriver Wheelforce Media:
Över 130 smarta, snygga, snabba och sociala kvinnor i nästan alla åldrar mötte upp för att prata om sociala webben, marknadsföring, spel med mera i Stockholm i helgen. Det handlar om Geek Girl Meetup- Game on! som arrangerades i Ongame/Bwins fina lokaler vid Klarabergsviadukten. Temat var spel i alla dess former. Det är en underbar känsla att få träffa andra, som är lika nördig eller ännu mer nördig än en själv, och dessutom tjej.
Och med anledning av detta vill jag puffa lite extra för två av skolans designelever; Jenny och Linh. De har gjort ett eget spel med Unreal-motorn.





Vi heter Jenny och Linh, går i ND3 på Nacka Gymnasium och tar studenten år 2011. Vi gjorde ett 3D-spel som projektarbete vårt sista år här på skolan. Spelet heter ”The Hidden Villages” och det är inte till salu. Vi har dock gjort en trailer till spelet så ni får en uppfattning om vad vi har gjort. Spelet är gjort i programmet Unreal Devleopment Kit och är ett skjutspel där man kan leta efter nycklar för att öppna dörren till det heliga palatset för att därefter kunna vinna. Man kan även vinna genom att döda x antal fiender. Till spelet så gjorde vi två banor, en varsin. Vi har tagit inspiration från bl a svensk arkitektur, Istanbuls arkitektur och mycket mera. Vi har mycket natur och miljö i våra banor.

Frågor eller kommentarer? Kontakta oss:
Jenny AnderssonLinh Dinh
Game on!

ps. Epic Shit var för övrigt Heidis rubrik på konferensen SocialFuture2011, så är du intresserad av att få reda på mer om vad Heidi menar med det, så är det bara att kika på bambusersändningen från vår konferens.

torsdag 19 maj 2011

Elevernas presentation av #socialfuture2011

Här är SI1s presentation från Framtidens lärande där de presenterade sitt projekt SocialFuture2011 och Bambuser i skolan.



Här är upplägget och inköpslistan:
Kolla här:

måndag 9 maj 2011

Gäster hos verkligheten #socialfuture2011 (lång bloggpost)



"Det är inte barnen som ska deltaga i lärarens undervisning, utan läraren som ska deltaga i barnens lärande." (Birgitta Kullberg)
Fångad Tweet i flykten

Jag kan sammanfatta konferensen
#SocialFuture2011 med ordet succé. 201 tittare följde sändningen live, och vi har just nu 363 visningar på Bambuser.

Det var ett stort ögonblick i min karriär, när jag fick se självgående elever ta ansvar för sitt eget lärande utav ren vetgirighet och intresse och sedan dela med sig av sin skola och sin kurs till föräldrar och en intresserad publik på webben. Och jag tror att många elever njöt av att se sig själva ingå i ett så väloljat sammanhang där de stöttade varandra när problem uppstod, och alla jobbade med ett gemensamt mål - konferensen måste fungera. 


Den gruppindelning som vi gjorde inför projektet fungerade bra, där grupperna Konferencier, PR & marknadsföring, Webbsändning och Backchannel alla tog ett kliv fram och gjorde sitt yttersta för att få konferensen lyckad. Men jag var vid flera tillfällen väldigt öppen med utmaningen som stod framför oss, och sa vid ett tillfälle också "-Får vi ihop det här? Alltså, jag vet inte vad jag satt igång här...?". Ärligt talat kände jag mig nog som Victor Frankenstein inför sin skapelse. 
Men eleverna tog ett stort ansvar för sitt lärande (och för konferensen) och knöt samman flera lösa trådar vilket resulterade i en lyckad föreläsning för elever och gäster, fortbildningsmaterial för lärare och elever samt en öppen lärresurs på nätet.
Här är min kanal
Vi kommer till Framtidens Lärande och visar upp vad och hur vi gjorde detta. Inte för att innehållet och pedagogiken tillhör någon futuristisk framtid utan för att min klass behövde erövra dessa nutidskompetenser inför framtiden. Nu genast! Bums. Skolan måste sluta upp med att vara gäster i verkligheten. Och jag håller med Jan Svärdhagen och Sven-Erik Liedmans tankar om framtiden. Sluta jaga framtiden, det är dags att jobba med nuet. 

Så med fokus på nutidskompetenser fick jag ynnesten att vara deras guide och resekamrat när vi tillsammans upptäckte och lärde oss om entreprenörskap, sociala medier och webbsändningar. Och det roligaste av allt var att jag satt på avbytarbänken under konferensen. 
Vilken underbar känsla att få sitta längst bak i klassrummet och se eleverna hantera två timmar av konferens, webbsändning, ljudteknik, backchannel, moderatorer och dokumentation - nästan helt själva. Jag och Petter Karlsson fanns självklart där och stöttade, men jag tror att eleverna nästan hade hanterat konferensen på egen hand om vi plötsligt insjuknat i tyfus.


Gäster hos verkligheten
Föreläsarna mötte som förväntat upp och både Daniel Brandell och Heidi Harman levererade tankar som inspirerade och provocerade. Intressant är att även Daniel beskriver sig som statist i sammanhanget...
Daniels blogg:


Själv var jag alltså något av en statist i denna spännande undervisningsform, full av engagerade elever. Inte minst själva webbsändningen blev väldigt bra, med hjälp av Petter Karlsson och Björn Falkevik. Och jag fick också träffa Heidi Harman, som bidrog med erfarenheter från startups och GeekGirlMeetup, och gav många bra råd på ett sätt som jag tror verkligen inspirerade eleverna.

Fantastiskt bra initiativ Per :)
Så vad skulle Zaremba sagt om min undervisning? Eller Björklund? Flumpedagogik? Ett projekt som syftar till att klassen som grupp orienterar sig framåt, tillsammans och kollaborativt inventerar och söker riktning. Här är ett citat ur Lite mera flum och oordning tack! Några problembilder av Anders Eklöf
En enkel beskrivning av vad som kan synas vara en stökigare och mer oordnad skola kan komma att medföra ett uteblivande av de positiva effekter vi är ute efter när det gäller lärande i ett modernt samhälle. Om det i grunden handlar om olika syn på lärande, olika didaktiska positioner så måste också förslagen till lösningar av ”skolans kris” tydligt ta sin utgångspunkt i föreställningar om hur ett gott lärande i dagens samhälle ser ut. Det blir då problematiskt om ett sätt att beskriva skola och lärande blir så dominerande att alternativa sätt att beskriva verkligheten har problem att höras eftersom de avförs som tillhörande en flummig linje. Man kan inte utgå ifrån att förslag som så ensidigt bygger på övervakning, diagnos och examination leder fram emot de kompetenser som så ofta lyfts fram som nödvändiga för att Sverige skall kunna överleva som industriell välfärdsnation. Risken finns att vi i stället får en dekvalificering av stora delar av vår kommande arbetskraft, möjligen lydiga och ordningsamma, men sämre anpassade till ett globaliserat och senmodernt samhälle. Vi riskerar att arbetsformer, som rätt utförda kan leda till ett högkvalitativt lärande där elever verkligen tränar de färdigheter som knyts till ett modernt interaktionssamhälle, kastas ut. Om det är priset vi skall betala kanske vi skall be om lite mer av flum och oordning, för framtidens skull.
Mitt projekt syftar till att klassen som grupp orienterar sig framåt, tillsammans och kollaborativt inventerar och söker riktning. Min kurs innehåller fler frågor än svar, för hur skall jag kunna besvara frågor om framtiden? Däremot vägleder jag dem gärna till andra tänkare (Clay Shirky och Brit Stakston är två personer som vi diskuterat) , guidar dem till olika program och plattformar (Google Docs och Bambuser), men deras röst och uttryck på nätet måste de hitta själva.

Ett av målen var själva konferensen för eleverna, gärna med inbjudna föräldrar och personer från kommunen
men målet med webbsändning och fortbildningsmaterial för skolan var ju osäkert. Jag visste helt enkelt inte om vi skulle få ut sändningen och nå tittare, eller om kamerorna eller mikrofoner skulle strula. Men jag visste att jag kunde bevaka eleverna inlärningsprocess via samtal och deras bloggar, där de kontinuerligt reflekterat kring kursen, dess innehåll och deras egna lärande.

Från
Omvärldsbloggen:
Därför är det viktigt att både förstå de olika processer som samspelar och att efterhand försöka observera vad de leder till. Samhällsförändringar tar tid, och att anpassa tankar, arbetsätt och metoder till detta är ett omständligt och eftersläpande arbete som inte kan lösas genom enkla åtgärder. [...] att det krävs ett större samhällsperspektiv för att verkligen förstå hur tekniken kan användas i undervisning och lärande, vilka roller läraren kan ha och vad eleverna behöver lära sig.
Och här sätter Stefan Pålsson återigen fingret på vad det handlar om, tekniken är sekundär, men arbetssätten och kontexten primära. Jag har aldrig haft en klass som diskuterat sitt eget lärande så mycket som denna klass, inte vilka program eller datormodell man skall använda utan hur man skall göra det för att maximera sitt lärande, vad kursen tillför dem och hur man som grupp kan effektivisera sin skolgång.

Här är konferensen i dess helhet, bortklippt är endast fikat med Sofias uppskattade muffins. Så ett stort tack SI1 för att jag fick följa med på er resa, som gäst hos verkligheten.

Föreläsningen:


Frågestunden:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...